Under andra halvan av 2012 och början av 2013 minskade oron på den finansiella marknaderna, inte minst i Europa. Ska jag vara ärligt kan jag inte riktigt förstå vad marknadens optimism grundat sig i. Visst finns det tecken på en ekonomisk återhämtning i USA och högre tillväxt i Kina. Men i Europa är det få siffror som pekat åt rätt håll, snarare tvärtom. Varför då sådant lugn på marknaderna? Kanske handlar det mer om psykologi, än om utvecklingen av den reala ekonomin. Någon ekonom sa att marknaden inte orkar behålla en negativ sinnesstämmning längre än ungefär tre månader. Det innebär att om man har en pessimistisk syn på ekonomins utveckling så tar cirka ett kvartal innan man börjar leta efter ljusglimtar som tyder på att en vändning är nära förestående och agerar därefter.
En optimism om framtiden som bygger på fromma förhoppningar och inte på ekonomiska hårddata kan dock snabbt förbytas i sin motsats. Allt som behövdes den här gången var ett knepigt italienskt valresultat och en otroligt klantigt skött cypriotisk bankkris. Det hela påminner lite om en av HC Andersons mer kända berättelser. Händelserna i Medelhavet de senaste veckorna har påminnt oss alla om att, ja just det, kejsaren är ju fortfarande naken. Den statsfinasiella krisen i Europa är inte över, hur gärna vi en skulle vilja att den var det. Historien visar nämligen att det tar tid att komma tillrätta med en kris som beror på skevheter och obalanser i länders, bankers och hushålls balansräkningar (d.v.s. för höga skulder). Men tid är ju något som vi inte alltid har tid med.
Om jag skulle våga mig på en gissning om framtiden, som inte handlar om skatter och döden, så är det att tillväxten i euroområdet dröjer ytterligare ett kvartal och kommer att göra så ganska länge. Det sistnämnda får mig helt osökt att tänka på baren i USA som hade en skylt på väggen där det stod "Tomorrow free beer!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar