Att fostra självständiga individer

Förälder är man hela livet. Det är inte ett uppdrag som pågår i 19 år och som tar slut den där dagen då ungen, iförd kostym eller vit klänning och hatt på huvudet, skrålar om hur fantastiskt bra han/hon är. Samtidigt är det en huvuduppgift som förälder är att göra sig själv överflödig. Att lära sina barn att stå på egna ben är viktigt. Barn behöver lära sig saker som pengars värde och att tvätt, matlagning och städning inte per automatik utförs av någon. Det curlande som min generation, vilket naturligtvis inkluderar mig själv, utsätter det uppväxande släkten för kan på sikt visa sig vara en riktig björntjänst.

Jag påstår mig verkligen inte ha några generella svar på hur man formar självständiga individer, men jag skulle vilja dela med mig av två praktiska exempel där jag tycker att jag och hustrun gjort ett bra jobb.

Det första exemplet utspelade sig för en sådär 8-9 år sedan. Vi hade börjat med traditionen att åka och simma  varje fredag efter jobbet och ibland var det så att jag åkte iväg själv med barnen (då tre till antalet) och Mathilda kom och slöt upp lite senare. Som liten kom jag ihåg att jag tyckte det var lite pinsamt att följa med min mor in på damernas och byta om och tänkte därför inte utsätta mina barn för samma situationen. Därför fick Miriam, drygt fyra år, ta med sig sin ett och halvt år yngre lillasyster in på damernas och byta om själva. Jag stod alltid kvar utanför i någon minut och väntade ifall något skulle gå fel, men det gjorde det aldrig. Barnen lärde sig att kunna göra något utan oss föräldrar och de växte med uppgiften.

Mitt andra exempel är hämtat från nutid och har med logistiken att göra. Bor man på landet så är barnens resor till från aktiviteterna i stan alltid lite av ett pusslande. För oss skulle aldrig barnen kunna hålla på med sina aktiviteter i stan om de inte kunde sköta delar av resandet på egen hand. Senaste i tur att lära sig detta är vår sjåring därhemma, Lydia. En dag i veckan har hon dans på kulturskolan. För att komma dit behöver hon ta länsbussen från Närkes Kil (NK) in till stan. De senaste två veckorna har hon, under Mathildas överinseende stigit på bussen i NK och sedan hoppat av utanför konserthuset inne i stan, där hennes far har väntat på henne. Gissa om hon har varit stolt över sig själv.